Helt vanliga tisdagstankar

Jag har alltid försökt vara bra på någonting. Bättre än någon annan. Jag hade bra betyg i skolan men inte lika bra som hon. Jag har varit bra på idrott men ändå aldrig bättre än han. Jag har jämfört mig själv med andra hela mitt liv och det gör jag tyvärr än idag. Men jag behöver inte tävla. Jag behöver inte vara "bättre" än någon annan. Jag är jag och det är jag jäkligt bra på!

Jag kan tyckas vara en person som inte tar något på så stort allvar. Men det stämmer inte. Jag tar nämligen allt på alldeles för stort allvar. Jag kan grubbla på något jag sagt eller gjort för en vecka sen. Varför sa jag så? Varför sa jag inte så? Missuppfattades jag? Tänk om? Hur såg det ut? Vad sa jag? Va tror dom nu? Pinsamt.

Det har hänt att jag gråtit en skvätt pga min tröga hjärna för att sedan 2 min senare låtsas som att det inte hänt, kört en high five och skrattat åt mig själv. Skämtat om mig själv. Då känns det bättre. Det har hänt att jag tröstat någon som varit ledsen för att sedan själv gräva ner mig under täcket och ligga där en hel dag och gråta i hemlighet.

Det är rätt skumt. Då jag mår som värst, det är då jag ser ut att må som bäst. Medan jag som nu, funderar och filosoferar över mitt så kallade liv, mår bra. Är det bara jag eller är det helt normalt? :)

Nu ska jag sluta fundera så mycket över allt för här behöver städas! Jag är så glad för snart får jag se Cilla igen och hämta Thea! Jag saknar dom så hiskeligt mycke, mina små söta :*

Puss & hej :*

-Jag-